bellisch91

Alltså jag blir så förbannad! Just nu är jag förbannad! Jag är så jävla trött på den där jävla cp skolan så det finns inte! Jag har ingen ork överhuvudtaget att plugga och jag glömmer ta me fan av hela jävla tiden att ta med mig läxan hem! Fy fan alltså! Sen imorgon är det ju vääääääääääääärldens bästa jävla cp dag i skolan. Har Ola i fan 2½ timme eller va fan det är. Hela den tiden kommer gå åt till att heeela jävlacpkuk klassen gapar och skriker på honom och säger till honom vilken jävla idiot han är och blablabla! Hur jävla kul är det ?!? Kommer ha feta jävla cp huvudvärken när man kommer hem! Kul. NOT!! Imorgon skulle vi även vara klara med nå jävla engelska skit som jag självklart inte ens har börjat med. Fyfan! Får väl säga att jag glömt den hemma och att hon får den nästa lektion! Sen på tisdag är det prov i medicin och jag har inte ens bokfan hemma!!! Åååååh! Nu fick jag tom huvudvärk av bara tanken. Åh fy fan jag vill bara lägga mig på golvet och gråta!

Livet ska väl inte alltid vara lätt antar jag. Visst detta kanske inte är världens grejj vad vet jag ? Men det är ändå jobbigt. Visst för tillfälligt kanske det inte spelar någon roll då denna person helt dissar en och är helt borta. :S Så antar att jag inte ska tänka på det. Men det är rätt svårt att låta bli. Jag vill inte välja, så är det bara.

Jag har börjat nörda cs nu och det börjar faktiskt gå bättre. ^^ Det är riktigt kul (förutom när Jonas hela tiden får hs -.-). ^^

Sambolivet känns förövrigt riktigt bra också. :) Det funkar finfint men jag har nog fortfarande inte riiiktigt fattat att vi faktiskt bor ihop. Men det börjar sjunka in mer och mer. :)

Avslutningsvis måste jag bara säga att jag tror det är nå fel på min våg. Imorse vägde jag 10 kg mindre mot förra året. Och jag har ju inte gjort nått? Och det syns inte på min kropp (visserligen kan jag ha några av mina gamla jeans/byxor igen). Men jag tackar bara och tar emot (bäst att väga sig imorgon igen och se ifall vågen visar samma då). :)

Här om dagen blev jag sådär sjukt sur. Ni vet när hela kroppen kokar av ilska. Visst jag blev sur pga en skit grejj (jag hittade inte min sockor som jag ville ha på mig för jag inte ville frysa om fötterna i bilen). Men jag skrek och kastade saker runt mig. Sen sa älskling "ta det lugnt älskling" och tog mig i famnen och jag höll om honom. Då kände jag hur all ilska bara ran av mig. Den bara försvann och jag blev sansad. Jag blev helt lugn. Det gjorde inget att jag inte hittade inte min sockor. Jag kunde leva utan dom för ögonblicket. Jag är så otroligt glad att jag har dig älskling. Jag vet att folk ofta säger "såhär har jag aldrig känt med någon annan (och ja jag är säkert varit en av dom)". Men jag har verkligen aldrig känt såhär! Jag har aldrig känt den där känslan när ilskan bara rann av mig. Det var en helt otrolig och konstig känsla. Det var underbart på nått sätt. Och allt pga att jag fick hålla om honom. Jag blir lugn men dig och i din närhet. Jag fick också en tankeställare igår när Robin och Sandra sa "oj hur kan ni bo i en sådan här lite lägenhet? Vi skulle gå varandra på nerverna ifall vi gjorde det". Shit, tänkte jag. Vadå liten lägenhet? Vi har ju left i Jonas lägenhet i typ 2 månader nu och den är ännu mindre och de har gått felfritt (okej självklart har vi haft våra stunder, vilka har inte liksom?, men det går så fort över. Vi går inte och är sura hur länge som helst utan vi säger argt de vi vill ha sagt, är tysta nån minut sen är de slut på "bråket". Och det är skönt!). Så jag förstod inte riktigt problemet med att leva i denna. Men som jag har sagt förut så tror jag vi synkar (ingen aning om hur de stavas men hoppas nån förstår. xD) bra. Till sist vill jag bara säga att jag är lycklig, så fruktansvärt lycklig! Varje gång jag tittar på Jonas kan jag bara le, han är sådär mysigt fin och bara helt underbar. Jag älskar dig Jonas<3 Hoppas firman går bra och att du får igång den. :) Sen hoppas jag du tjänar pengar så du kan köpa din efterlängtade evo (hade faktiskt köpt dig en i julklapp om jag hade haft pengar ^^).
B <3 J